"Välkommen till Guds servicetelefon. Du står nu i kö. Kötid beräknad till 15 decennier."

Mail till Gud:

Hej Gud!

Jag vill säga upp mitt abonnemang på den kropp jag tilldelats. Den krånglar konstant och gör aldrig som man säger. Den måste laddas alldeles för ofta och för länge och den håller inte för minsta lilla drag eller snubbel. Tänderna kostar skjortan i underhåll och jag tror det är nån bussning i knäna som glappar. Jag hittar inget vettigt i manualerna och inget kopplingschema. Tror nämligen nån säkring gått då magen inte alls vill fungera. Den konstanta febern måste ju bero på att kylsystemet pajjat? Eller kan det vara så att det är nått i databoxen som kortslutits?

Jag skriver gärna upp mig å en ny kropp och är beredd på att lägga in en extra slant för vita tänder och en god kondition! 

Med vänliga hälsningar / Tinna 

ps. Det bästa trick Djävulen hade var att se till att ingen trodde på att han fanns. För att motverka det svär jag regelbundet, bara så du vet. ds

Jag har alltid hatat att vara nervös. Speciellt när jag kan misslyckas med något.

Den 13e denna månad kommer jag köra upp för E-kortet. Många har kuggat sig och jag ligger knappast på topp när det gäller backningen. Bara att koppla ihop släp och bil inför en guljacka från vägverket gör att jag får ont i magen. Sist gick det helt åt helvete när jag skulle koppla ihop.

Nu är det tidig morgon, klockan är 6 och jag stressar redan över bilen som står upp-pallad i Maddes pappas garage. Nått säger mig att nått inte står rätt till med den där bilen. Så fort jag löst ett problem hittar jag ett nytt. Igår kunde jag inte ens på tag på damask-klämmor av rätt längd, jäkla irriterande när man inte får saker gjorda för att det fattas nått.

Kul att lära sig dock. Inte lika kul med kullager som måste hållas kliniskt rena men som ramlar isär så fort man ska få fast det.

Men jag skulle inte skriva om bilen eller skolan. Utan bara att jag är så nervös. Det är är uppkörning, trasig bil och Norge resan närmar sig med stormsteg. Posten fungerar inte (Jag får ingen POST längre!) och Norska deklarationen 

vägrar komma fram till mig. Kan man begära den som PDF eller så?

Nervositet har alltid varit något som triggat en omöjlig reaktion hos mig. Illamående, ångest, ryckningar. Men jag är faktiskt bara nervös. Jag behöver inte kräkas över att jag ska köra upp. Jag behöver inte lägga mig och sova bort en vecka för att återhämta mig. Jag är helt normalt jävla nervös, precis som alla andra blir när det kör ihop sig, när man ska prestera.

Det kan vara svårt för många att inse vilken milstolpe det är i mitt liv. Att ta fler och större kliv ifrån min panikångest och mot en vardag där jag i alla fall kan hantera livet utan att bryta ihop.

Just nu känns det som att det bara är det fysiska kvar. Och det ska jag fan övervinna. Feber eller inte så kan man ju inte vara sjuk resten av livet? Någon gång måste det gå över?

Det känns kankse inte så just nu, men hade nån sagt till mig när jag var 20 att du kommer vara så gott som ångestfri innan du är 24 hade jag bara skakat på huvudet. Jag trodde aldrig det skulle gå över.

Men det gjorde det.

Jag stiger, därför kan jag falla.

Det är värt det.