Fy tusan vad det gör ont i kroppen. Så fort jag vaknade kände jag hur det började sträna och svida överallt. Träningsvärk har aldrig känts jobbigare.

Men jag behövdes inte på mitt nya jobb idag eller imorgon. Eller "mitt nya jobb"? Vad vet jag? Jag sökte ett deltidsjobb. En dag hade jag fått ett meddelande på telen där de bad mig ringa upp. Feg som jag är skickade jag ett sms. Fick ett trevligt svar och erbjuds att komma på upplärning!

Lite så där smått panikslagen tackade jag ja, utan att fråga VAD det var för jobb.

Igår åkte jag dit. Jag mådde dåligt, riktigt dåligt. Hade inte lyckats äta mer än två torra baguetter med smör och ett antal koppar kaffe för mycket. Dessutom lyckades jag knappt sova nått alls. Trots att jag skulle vara där kl 14.00 vaknade jag före 8. Som om det nånsin händer annars?

Först hittade jag inte dit för de hade kontor i ett privathus. Väl där skakade jag hand med mannen jag smsat med. Trevlig som bara den var de, alla hälsade och jag fick träffa hon som skulle lära upp mig. Också hon jätte-trevlig! Hade inte hon varit så lättsam och rolig hade jag inte orkat med kvällen som skulle komma.

På ett enormt lager väntade vi i 2 nästan 2,5 timme innan lastbilen jag skulle köra kom in. Jag försökte hjälpa till att lasta på men var mest i vägen. Försökte ställa vettiga frågor men kände mig mest dum. Fick konstant kämpa emot att gäspa och hade redan där börjat fråga mig vad fan jag höll på med. Kände mig febrig och hade ont i halsen. Tänkte att det var ju bara det som fattades. Att bli sjuk också.

Mardrömmen var ett faktum när jag insåg att lastbilen var trasig. Trafikfarlig? Nej, kanske inte. Men jävligt äcklig att köra. Och jag såg fan inte ett skit. Sämsta halvlysen jag vart med om. Det tog 10 timmar. Låter inte mycket. Har jobbat bra mycket mer än så. Men allt var så kaotiskt, så oeffektivt, så jävla tungt. Jag kände mig redan mörbultad efter en timme och ville bara åka hem. 

Det var fruktansvärt nedslående att känna så. Jag fick ärligt talat panik inför hela min framtid. Tänkte att nu är det kört, jag har brakat ihop igen. Kommer inte klara nått. Men efter att ha sovit på saken insåg jag att det inte alls är så. Jag hade allt emot mig och jag klarade det ändå. Jag ville bara hem, skita i allt men jag jobbade tills det var klart. Det måste räknas som nått jävligt bra?

På måndag ska jag träffa chefen. Jag kommer tacka ja till jobbet men säga som det är. Ni kan inte skicka mig på ställen där det krävs rå muskelkraft att få in en pall. Jag är inte den som kan släpa en 2 meter hög pall med läsk på en "jekketralle" (herre gud jag har vart i Norge för länge, jag vet inte vad det heter på svenska) där 3 av 4 hjul inte rullar för de rostat fast. Speciellt inte genom snöblandat grus.

Fy fan vad jag längtar till Mars/April. Jobba på Tusenfryd igen. Bara att veta vad som ska göras, bland trevligt folk och känna att man faktiskt KAN nånting. Längtar!

Är så trött på att kastats mellan vikariejobb fram och tillbaka. Vet ju aldrig hur mycket jag ska jobba, när eller ens med vad. Och det värsta är att aldrig veta vad nästa lön kommer ligga på. Trött på röda siffror och minus i plånboken.

Det är en jävla tur att man har ett varmt hem att komma hem till! Madde gjorde fläskfile i ugn, potatis och sås med rödvinbärsgelé när jag kom hem. Kan ju lova att jag sov som en gris inatt!

Enda som fattas är en kall än. Då hade jag repat mig helt ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I flera dagar nu har jag skrivit och raderat, skrivit och raderat, skrivit och raderat. Det känns som om något dött i mig. Jag tittar på det där blinkande strecket på skärmen och på de skitiga tangenterna på min rosa dator och det som händer är - i...

Hittade en gammal text på min dator där vi fick i uppdrag att skriva en "blogg" ur en annan persons synvinkel. Jag valde att skriva som om jag vore ett bröst, hehe. Skriv gärna vad ni tycker om idéen ;)   Så här är några dagar i Bissans liv: ...

Det blir inte många vuxenpoäng när man äter lussebullar till frukost, lunch och middag medan man spenderar hela helgen i morgonrock i sängen med en stor termos kaffe. Men jag kände att jag behövde en riktigt lat helg. Stackars Madde har fått elda o...

Igår skulle jag lägga mig i tid. Jag hade arbetsintervju idag i Oslo och måsta upp tidigt så då kändes det bästa att vara utsöven! Men så blev det förstås inte. Jag kunde inte sova, Madde kunde inte sova. Jag klev upp och drack te. Madde klev upp o...

Äntligen var det dags att åka hem. Dagarna på sjukhuset hade hållit på att driva Mimmi till galenskap. Även om tristessen bröts av träningen hos sjukgymnasten och Jontes besök så längtade hon hem till sin lägenhet för att få äta nått annat än sjukhus...