Det blir inte många vuxenpoäng när man äter lussebullar till frukost, lunch och middag medan man spenderar hela helgen i morgonrock i sängen med en stor termos kaffe.

Men jag kände att jag behövde en riktigt lat helg. Stackars Madde har fått elda och sköta hönsen medan jag ligger och spelar på facebook. Men ibland bara måste man få vara ung och bortskämd. Bara nån helg så där ibland.

Nått jag ligger och funderar på är hur det plötsligt kunde bli vinter igen? Livet liksom glider på vare sig jag är med eller inte. De skämtade verkligen inte när de sa att man skulle njuta av tonåren för sen rutschade man fram genom livet för att hitta sig själv medelålders, missnöjd och ofullständig. Nåja, så illa är det ju inte än men det har börjat infinna sig en svag skräck för den dagen jag vaknar och är 40. Kommer jag ha barn? Ett fast jobb? Ha startat eget? Är mina böcker utgivna? Har jag köpt hus? Är jag nöjd?

Frågan är ju egentligen varför man först tillbringar barndomen med att längta till moppeåldern för att sen tillbringa tonåren med att längta efter systembolaget och körkort för att sen bli 25 och rädd för att bli 40, bli 40 och sakna då man var 25 och sen 50 och inse att man faktiskt hade det jävligt bra för tio år sen?

Det fina i att aldrig vara nöjd är att man alltid utvecklas. Samtidigt blir det en förbannelse i att aldrig kunna slappna av utan att vara rädd för att missa något. Kanske borde man vara nöjd med att aldrig vara nöjd? För om man blir det, kanske man bara lägger sig ner och dör? Kanske ligger det i vår natur att sträva efter förbättring och det om nått är ju nått att vara nöjd med!

En sak är säker. Du blir aldrig nöjd om du söker efter fulländning. För det vi strävar efter är inte bara retuscherat till perfektion utan glorifierat, idealiserat och falskt.