Kommentera gärna om ni har något förslag eller idé!

Drivknut trasig. Eller? Ja, det märks väl när jag bytt. Vilket kommer ta tid. Speciellt som jag inte riktigt vet hur/vad jag ska göra. Men på Torsdag ska jag börja riva så får vi se hur det går och vilka verktyg som behövs.

Hoppas jag får fint väder så jag kan påbörja min amatör-rost-lagning också.

Bromsar? Ja, tydligen ligger de på och har blivit varma och vinda. Bara byta, men varför ligger de åt? Oket som är trasigt? Fattar halv sju.

Nu till det STORA problemet:

Flera LITER olja försvinner spårlöst ur motorn. Står den länge händer inget. Men kör jag så bara slurpar den iväg. Ibland räcker det med att fylla 1 liter på 200 mil. Ibland behövs det efter 50. VART tar oljan vägen?! Inte i vattnet, inte i avgaserna, inte på backen, inte i nån kåpa eller nån mystisk underjordisk oljdrickande larv (såg en sån å aftonbladet häromveckan). Idag kom vi å att jag faktiskt har en oljekylare. Vad händer om den koxat igen? Kan den läcka och då enbart vid körning? 

Jättekul blogg men det här är det ända jag tänker på just nu. Det och min uppkörning för E-kort den 13e April. Mammamia...

Ja, det är ju inte min celica på bilderna, men ni fattar ;) Vad gör man inte för en sån skönhet?

Nu var det länge sen jag bloggade igen. Är lite sån jag är. Slarvig, impulsiv och disträ. Inte mina finaste kvaliteter men likväl sanna.

Jag blir mer och mer sugen på att skriva igen. Min ungdomsbok lockar hela tiden. Min självbiografi tar form i huvudet och jag längtar tillbaka till den tid då jag ägnade alla mina dagar åt att spela på tangentbordet. Meningar jag hör lite här och där skapar hela noveller i tankarna. Jag saknar tiden då jag alltid hade ett block i innerfickan för att memorera tankar, ljud, dofter och känslor.

Men tiden finns inte. Jag är inte den sortens författare som kan lägga undan en timme om dagen för att skriva. När jag väl har börjat måste jag få hela natten på mig. Kanske får jag aldrig den tiden igen. Kanske publiceras min självbiografi efter att jag gått i pension. Inte för att det gör mig något. Tänk vilket liv jag kommer att ha levt då. Det känns som om mina första 23 år redan skulle kunna fylla en roman. Tänk när jag levt 3 gånger så länge? Vilka länder kommer jag ha sett? Vilka sorger kommer jag ha genomlidit? Vilka glädjeämnen?

Kanske är min blogg ett substitut. Jag kan delge människor, om än en liten skara, mina tankar och idéer. Mina sorger och glädjeämnen. De säger att man ska passa sig för det man publicerar på nätet. Det är digitala tattueringar du aldrig blir av med. Men om man läser en blogg, medveten om att det sitter en människa bakom tangenterna så kan man nog acceptera det mesta. För vist är vi otroligt komplexa, vi människor? Fascinerande varelser i en värld som ständigt förändras. Vackra, ståtliga med handlingskraft och överlevnadsinstinkter som skapat eld, maskiner och religioner. Filosofierna driver oss framåt och vår ständiga frågvishet skapar nya svar och ännu fler mysterium.

Det finns ondska och vapen, men också otroliga själar som kämpar för det de vet är rätt och gott.

Jag tror jag börjar gilla digitala tatueringar lika mycket som de vi sätter på huden. Man borde verkligen minnas sitt eget liv, med alla misslyckanden och misstag. Hur skulle vi annars utvecklas?

Kära Ms Sofia Gonzalez.

Jag, Sergeant James Brown, har fått den svåra uppgift att medela Er om att Corporal Rafael Gonzalez den 16 augusti 2006 klockan 13.40 avled efter en väpnad konflikt norr om gränsen till staden Karbala.

    Han dog i strid efter att en grupp rebbeliska shiamuslimer öppnat eld mot civila sunnimuslimer. Er make stred för att skydda oskylldiga civila och han visade stort mod då han offrade sitt liv för att rädda en grupp kvinnor som försökte undkomma stridigheterna.

    Er makes kvarlevor väntas flygas tillbaka till New York innom två veckors tid och ni kommer kontaktas med ytterligare uppgifter inom en vecka.

    US army sänder sina kondolenser.

    Corporal Rafael Gonzales var en god soldat och en mycket modig man. Han var omtykt av alla sina kamrater och han har visat prov på engagemang och pålitlighet under sin tid här med oss. Minns att det han gjort är för allas vårt Amerika. Han kommer hedras som en soldat bör.

    Med varma hälsningar / Sergeant James Brown

Den 11 september 2006

Min älskade Rafael!

Den 16 augusti klockan 12.37 kom han: En frisk pojke på 3270 gram och 51 cm. Han är så fin! Så vacker! Han har dina ögon. Jag sänder med ett kort. Jag funderar på om vi ska döpa honom till Mikael. Det smärtar mig att höra om din vän, jag hade velat träffa honom. Jag sörjer med hans nära och kära. Samtidigt måste jag erkänna, och jag skäms, att jag är glad över att det inte var du. Det får inte bli du näst. Du har lovat mig att komma tillbaka. Att komma hem till oss. Mig och din son. Han växer så snabbt, vår lille pojke, och jag är arg och förtvivlad över att du missar det här. Hans första leende. Första gången han får syn på sin lilla hand. Första gången han sover i den vackra vaggan.

    Din fars blick är så fylld av kärlek till det här barnet och han har hjälpt mig otroligt mycket under den här första tiden. Men idag är förstås även hans hjärta fyllt med sorg då det är årsdagen för din mors död. Vi var ner till platsen där twin towers stod, det var otroligt mycket blommor och ljus där trots att det gått så många år. Vart har åren tagit vägen? De har gått så fort.

    Vi väntar på dig älskling, jag och lille Mikael. Och din far förstås. Vi saknar och längtar efter dig så mycket! När du kommer hem ska vi fira vår baby, vi ska bjuda alla våra vänner och en präst, så håller vi dop ute i gårdsparken. Jag längtar så efter att få ligga i dina armar igen med vår baby bredvid oss.

    Jag ber och hoppas att du kommer hem snart. Vi saknar och älskar dig. Du får inte förlora din tilltro till Gud. Det finns alltid en mening med det som sker. Även de, tillsynes, mest meningslösa saker har en dold uppgift i det större.

    Med all vår kärlek / Sofie och baby Mikael

Den 7 augusti 2006

Min Sofia, min älskade.

Jag önskade att jag kunde komma hem nu. Det är olidligt varmt här och jag har sett och upplevt saker som för alltid kommer ärra mitt hjärta och själ. Jag önskar inte ens min värsta fiende att få vara med om de saker jag varit med om.

    Mitt hjärta är tyngt av sorg och vemod. Mikael, min älskade vän och broder, dog förra vecka då grupper av shia och sunni drabbade samman vid gränsen till Karbala. Han träffades av ett skott i bröstet. Jag såg honom från håll där jag låg bakom en bil.

   Min första tanke var att rusa dit, trots att kulorna skar genom luften överallt, men så insåg jag att det inte var min rätt. Jag kan inte ta risker nu när vi ska ha ett barn. Mitt liv tillhör vår baby. Och det är, som din dröm visade, mitt jobb att älska och skydda den resten av mitt liv.

    Jag fick veta senare att Mikael dog omedelbart, så det lättade på skulden jag kände. Men inte på sorgen. Jag hade ingen aning om att en känsla kunde göra så ont. Jag känner mig inte stark längre. Jag vill ha hämnd, det är bara mitt samvete som stoppar mig. Och min tro. Guds mening kanske blir klar för mig en dag, men just nu känner jag mig övergiven och ensam. Jag saknar dig så, Sofia. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Det slog mig nu att när du får det här brevet kanske ni är två. Jag är så förvirrad. Jag vill hem men jag vill vara kvar och kämpa för mitt land, för Mikael. Jag är så lycklig över barnet men samtidigt så fylld av sorg och misstro. Det gjorde ont att läsa att du knappt minns hur jag ser ut. Men jag förstår vad du menar. Jag måste också se på korten för att minnas tydligt. Men doften av din hud finns för alltid inetsat i mitt minne.

    Vi möts igen på vår måne. / Din och bara din.

Den 3 Juli 2006

Älskade Rafael!

Min mage bara äxer och växer. Det är verkligen en liten boxare vi kommer att få. Vår baby håller mig vaken nästan hela nätterna. Jag blev så sorgsen idag när jag insåg att du inte kommer att vara här när vårt barn kommer till världen. Jag är i vecka 29 nu och när det här brevet når dig kommer jag vara i vecka 34, då kommer barnet snart!

     Din pappa bad mig hälsa att han är ofantligt stolt över att du ställer upp för ditt land och ditt folk. Och han är ännu mer stolt över att du inte låtit ditt hat mot terroristerna ta över dina sinnen till den grad att du hämnas på Irakierna du möter där borta. Du är en stark man och vi älskar dig.

    Jag sänder med ett nytt kort på min mage, ser du vad stor den blivit? Jag har knappt några kläder alls som passar och numera får jag använda dina kalsonger som underkläder. Det ser så hysteriskt roligt ut, tycker pappa din, när jag vaggar omkring i dina nalle puh kalsonger och i dina stora skjortor. Vi skrattar mycket, din far och jag, men när våra ögon möts ser jag samma oro i hans som i mina. Du måste komma hem oskadd, lova mig det, Rafael! Hälsa Mikael att han ska ta hand om dig.

    Jag drömde förut att du var här, med mig, och att vi satt i sängen och åt frukost. Du smekte min mage, lade örat mot det och sa: Det är papa’, hör du mig, baby? Det är jag som kommer att skydda och älska dig resten av mitt liv - Glöm aldrig det.

    Jag vaknade och grät. Jag saknar dig så mycket. Ibland måste jag se på kort för att minnas hur du ser ut. Jag har en t-tröja som jag sover med men den har slutat lukta som dig. Du har varit borta så länge. Jag önskade att du kunde komma hem.

    Jag ser på vår måne varge natt och älskar dig.  Din egen Sofia

Den 29 Maj 2006

Min vackra älva.

Du är så vacker att det inte är klokt. Jag vart tvungen att gå bort en bit när jag såg på kortet, för jag grät. Du kan inte ana hur mycket jag saknar dig. Hur mycket jag vill hålla om dig, lägga min hand på din mage. Skydda dig från allt ont och stötta dig under alla hormonsvängningar och vad det nu kan vara du drabbas av.

    Jag är så tacksam över att min far ställer upp och tar det ansvar som igentligen är mitt. Hälsa honom det och säg att jag älskar honom. Du måste vara i vecka 24 nu, det är så otroligt att jag inte kan tro det. Vår baby, en liten människa som vi skapat. Ju mer jag tänker på det magiska i det, desto säkrare blir jag på att Gud finns.

    Men sen när jag ser mig om här, sticker en tvekans gadd mitt hjärta. Det är tyvärr sant, det har varit amerikanska soldater i städerna här i Irak som gjort onämnbara saker på landets kvinnor. Det väcker en vrede i mig så stor att jag inte vet vart jag ska ta vägen. I morgon skickas tre män hem. Dom ska upp i krigsrätten då de tvingat sig på flera kvinnor i en by här utanför Karbala. Men tro inte att alla soldater är så. De är många bra män, dom flesta är här för att, som jag, ta sig ut ur slummen. För att ge sina fruar och barn det de själva aldrig fick. Dom borde hedras av folket. Protesterna du berättar om gör mig besviken. Jag är bara här för att hjälpa ett folk komma på fötter igen. För att skänka dem frihet. Även om också jag kan tveka på om det här är rätt sätt.

    Nu ska vi ut på patrullering. Det är en varm dag idag. Jag tänker på dig under varje vaken sekund. Älskar dig så fruktansvärt mycket! Se på månen, den är densamma på min himmel. Låt våra blickar mötas där inatt

    Din för evigt / Rafael

För att få lägenheten uthyrd i anfdra hand måste vi flytta ut på måndag. Allt som ska med till Norge måste alltså med oss till Hudiksvall där vi kommer bo tills vi åker den 29e April. Förstår ni hur mycket skräp man har i en lägenhet som måste stuvas bort i förrådet, slängas, sorteras......

Flyttstädning, tvättning, packning och förrådssortering (för att få plats med våra däck) ska alltså vara gjord på några dagar. Självklart straffar min kropp mig genom att ge mig feber, halsont och ett jävla illamående så jag måste sätta mig ner eller sova en stund var och varannan minut.

Hade det bara varit jag och Madde som skulle till Norge hade det vart lungt, men nu har vi två katter och en hund som också ska med. Först till Hudik, sen till Norge. Platsbrist i bilarna kan man lätt säga och att vi förlänger Norge-resan med 10 mil känns inte så där jättekul det med. 

Nu ska vi laga mat för grillen är förstås stängd av okänd anledning.

Panikeriet är i full gång, vad vill man ha när man är borta en hel sommar?

Sommarkläder (fast det är kallt i April så det får bli vinterkläder med). Skor, alla skor? Nästan alla skor. Herre Gud jag har tappat bort badkläderna! Handdukar, sängkläder, badrumssaker, bra-att-ha-ifall-att-saker. Bil-saker, verktyg, saker man aldrig använder men som man kanske behöver om just det skulle gå sönder. Hundens bädd, borste, hundsaker, första-hjälpen-för-husdjur-väskan. Kattsand, djurmat, kattlåda, leksaker, klösbräda. Kläsmöbeln... vafan ska vi göra med klösmöbeln! Wii-spel, dator, kökssaker vi inte kan leva utan. Mat? Hur fan får vi med oss all mat? Och hur gör man med, eh, den där hemliga lådan under sängen? 

Vi skulle ha behövt en lastbil och definitivt ett till förråd.