Direktlänk till inlägg 25 oktober 2010
Idag diskuterade jag lite kort med en människa jag verkligen inte kunde förstå mig på.
En bitter människa.
Det handlar om tacksamhet. Att lära sig uppskatta det man har, att förstå att man själv är ansvarig för sitt eget mående, sina egna handlingar och sitt eget liv.
Men nej, den här personen ser det annorlunda. För den här personen har haft det svårt, psykiskt, socialt och delvis kroppsligt.
Därför behövs ingen tacksamhet. För det finns inget att vara tacksam för.
Den här personen är ett offer.
Och jag själv är så jävla tacksam att jag vägrar ikläda mig den patetiska rollen.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Medlidande kan jag ge. Jag kan lyssna, försöka förstå och dela med mig av de tips jag kan ge utifrån mig själv.
Men OFFER klarar jag inte av!
*pust*
I flera dagar nu har jag skrivit och raderat, skrivit och raderat, skrivit och raderat. Det känns som om något dött i mig. Jag tittar på det där blinkande strecket på skärmen och på de skitiga tangenterna på min rosa dator och det som händer är - i...
Igår skulle jag lägga mig i tid. Jag hade arbetsintervju idag i Oslo och måsta upp tidigt så då kändes det bästa att vara utsöven! Men så blev det förstås inte. Jag kunde inte sova, Madde kunde inte sova. Jag klev upp och drack te. Madde klev upp o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||
|