Den 3 Juli 2006

Älskade Rafael!

Min mage bara äxer och växer. Det är verkligen en liten boxare vi kommer att få. Vår baby håller mig vaken nästan hela nätterna. Jag blev så sorgsen idag när jag insåg att du inte kommer att vara här när vårt barn kommer till världen. Jag är i vecka 29 nu och när det här brevet når dig kommer jag vara i vecka 34, då kommer barnet snart!

     Din pappa bad mig hälsa att han är ofantligt stolt över att du ställer upp för ditt land och ditt folk. Och han är ännu mer stolt över att du inte låtit ditt hat mot terroristerna ta över dina sinnen till den grad att du hämnas på Irakierna du möter där borta. Du är en stark man och vi älskar dig.

    Jag sänder med ett nytt kort på min mage, ser du vad stor den blivit? Jag har knappt några kläder alls som passar och numera får jag använda dina kalsonger som underkläder. Det ser så hysteriskt roligt ut, tycker pappa din, när jag vaggar omkring i dina nalle puh kalsonger och i dina stora skjortor. Vi skrattar mycket, din far och jag, men när våra ögon möts ser jag samma oro i hans som i mina. Du måste komma hem oskadd, lova mig det, Rafael! Hälsa Mikael att han ska ta hand om dig.

    Jag drömde förut att du var här, med mig, och att vi satt i sängen och åt frukost. Du smekte min mage, lade örat mot det och sa: Det är papa’, hör du mig, baby? Det är jag som kommer att skydda och älska dig resten av mitt liv - Glöm aldrig det.

    Jag vaknade och grät. Jag saknar dig så mycket. Ibland måste jag se på kort för att minnas hur du ser ut. Jag har en t-tröja som jag sover med men den har slutat lukta som dig. Du har varit borta så länge. Jag önskade att du kunde komma hem.

    Jag ser på vår måne varge natt och älskar dig.  Din egen Sofia