För att få lägenheten uthyrd i anfdra hand måste vi flytta ut på måndag. Allt som ska med till Norge måste alltså med oss till Hudiksvall där vi kommer bo tills vi åker den 29e April. Förstår ni hur mycket skräp man har i en lägenhet som måste stuvas bort i förrådet, slängas, sorteras......

Flyttstädning, tvättning, packning och förrådssortering (för att få plats med våra däck) ska alltså vara gjord på några dagar. Självklart straffar min kropp mig genom att ge mig feber, halsont och ett jävla illamående så jag måste sätta mig ner eller sova en stund var och varannan minut.

Hade det bara varit jag och Madde som skulle till Norge hade det vart lungt, men nu har vi två katter och en hund som också ska med. Först till Hudik, sen till Norge. Platsbrist i bilarna kan man lätt säga och att vi förlänger Norge-resan med 10 mil känns inte så där jättekul det med. 

Nu ska vi laga mat för grillen är förstås stängd av okänd anledning.

Panikeriet är i full gång, vad vill man ha när man är borta en hel sommar?

Sommarkläder (fast det är kallt i April så det får bli vinterkläder med). Skor, alla skor? Nästan alla skor. Herre Gud jag har tappat bort badkläderna! Handdukar, sängkläder, badrumssaker, bra-att-ha-ifall-att-saker. Bil-saker, verktyg, saker man aldrig använder men som man kanske behöver om just det skulle gå sönder. Hundens bädd, borste, hundsaker, första-hjälpen-för-husdjur-väskan. Kattsand, djurmat, kattlåda, leksaker, klösbräda. Kläsmöbeln... vafan ska vi göra med klösmöbeln! Wii-spel, dator, kökssaker vi inte kan leva utan. Mat? Hur fan får vi med oss all mat? Och hur gör man med, eh, den där hemliga lådan under sängen? 

Vi skulle ha behövt en lastbil och definitivt ett till förråd.

Den 24 April 2006

Hej min älskade Rafael!

Jag är glad över att du funnit en vän. Jag har hört så många historier om hur dom är i armen. Jag har läst på internet om hur amerikanska soldater varit mot Irakier, specielt kvinnor. Jag tror inte det är sant. Det måste vara Irak som smutskastar er!

   Din far har verkligen tagit väl hand om mig. Han har sagt upp sin lägenhet och flyttat in hit för att spara pengar. Igår kom han hem med en vagga. Den är så vacker! Han hade byggt den hemma hos en vän som har snickarverkstad. Han såg så stolt och glad ut när han kom hem med den att jag började gråta. Även han fick tårar i ögonen.

   Du kommer bli en underbar far. Ju mer jag lär känna den man som uppfostrat dig desto mer förstår jag hur du kunde bli en sådan varm och ansvarsfull människa.

   Du har berättat så lite om hur det är där. Är det mycket bråk? Jag ser så mycket på nyheterna. Döda barn, män med stora pistoler som skriker om hur de ska mota ut oss amerikaner ur landet med våld. Det är protester här hemma hela tiden. En kvinna spottade på mig när jag berättade att du var ute i krig och att jag var stolt över dig. Jag blev så arg att jag grät. Din far blev vansinnig! Jag gråter mycket nu mera. Det är hormonerna.

    Jag är så lycklig och samtidigt så rädd. Jag växte upp utan vare sig mor eller far. Min baby ska inte ha det som jag. Igår talade jag länge med din far. Jag berättade om min barndom och han gick fram till mig och höll om mig länge. Sedan sa han: Du får kalla mig papa’ om du vill. Jag grät förstås då med, och skrattade. Han är en bra man, din far. Vi saknar dig och älskar dig. Kom ihåg att ta det försiktigt och hälsa Mikael från mig. Jag sänder med ett kort på min mage, jag är i vecka 19 nu. Det otroligt, där ligger vår baby!

    Med massor av kärlek och kyssar / Din Sofia