Nu var det länge sen jag bloggade igen. Är lite sån jag är. Slarvig, impulsiv och disträ. Inte mina finaste kvaliteter men likväl sanna.

Jag blir mer och mer sugen på att skriva igen. Min ungdomsbok lockar hela tiden. Min självbiografi tar form i huvudet och jag längtar tillbaka till den tid då jag ägnade alla mina dagar åt att spela på tangentbordet. Meningar jag hör lite här och där skapar hela noveller i tankarna. Jag saknar tiden då jag alltid hade ett block i innerfickan för att memorera tankar, ljud, dofter och känslor.

Men tiden finns inte. Jag är inte den sortens författare som kan lägga undan en timme om dagen för att skriva. När jag väl har börjat måste jag få hela natten på mig. Kanske får jag aldrig den tiden igen. Kanske publiceras min självbiografi efter att jag gått i pension. Inte för att det gör mig något. Tänk vilket liv jag kommer att ha levt då. Det känns som om mina första 23 år redan skulle kunna fylla en roman. Tänk när jag levt 3 gånger så länge? Vilka länder kommer jag ha sett? Vilka sorger kommer jag ha genomlidit? Vilka glädjeämnen?

Kanske är min blogg ett substitut. Jag kan delge människor, om än en liten skara, mina tankar och idéer. Mina sorger och glädjeämnen. De säger att man ska passa sig för det man publicerar på nätet. Det är digitala tattueringar du aldrig blir av med. Men om man läser en blogg, medveten om att det sitter en människa bakom tangenterna så kan man nog acceptera det mesta. För vist är vi otroligt komplexa, vi människor? Fascinerande varelser i en värld som ständigt förändras. Vackra, ståtliga med handlingskraft och överlevnadsinstinkter som skapat eld, maskiner och religioner. Filosofierna driver oss framåt och vår ständiga frågvishet skapar nya svar och ännu fler mysterium.

Det finns ondska och vapen, men också otroliga själar som kämpar för det de vet är rätt och gott.

Jag tror jag börjar gilla digitala tatueringar lika mycket som de vi sätter på huden. Man borde verkligen minnas sitt eget liv, med alla misslyckanden och misstag. Hur skulle vi annars utvecklas?

 

Madde

29 mars 2010 22:24

Jag älskar dig baby! Du är så smart, underbar och filosofisk! I love you with all my heart!

 

Tinna

30 mars 2010 20:16

Tack hjärtat! Det värmer! Jag älskar dig med ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I flera dagar nu har jag skrivit och raderat, skrivit och raderat, skrivit och raderat. Det känns som om något dött i mig. Jag tittar på det där blinkande strecket på skärmen och på de skitiga tangenterna på min rosa dator och det som händer är - i...

Hittade en gammal text på min dator där vi fick i uppdrag att skriva en "blogg" ur en annan persons synvinkel. Jag valde att skriva som om jag vore ett bröst, hehe. Skriv gärna vad ni tycker om idéen ;)   Så här är några dagar i Bissans liv: ...

Fy tusan vad det gör ont i kroppen. Så fort jag vaknade kände jag hur det började sträna och svida överallt. Träningsvärk har aldrig känts jobbigare. Men jag behövdes inte på mitt nya jobb idag eller imorgon. Eller "mitt nya jobb"? Vad vet jag? Jag...

Det blir inte många vuxenpoäng när man äter lussebullar till frukost, lunch och middag medan man spenderar hela helgen i morgonrock i sängen med en stor termos kaffe. Men jag kände att jag behövde en riktigt lat helg. Stackars Madde har fått elda o...

Igår skulle jag lägga mig i tid. Jag hade arbetsintervju idag i Oslo och måsta upp tidigt så då kändes det bästa att vara utsöven! Men så blev det förstås inte. Jag kunde inte sova, Madde kunde inte sova. Jag klev upp och drack te. Madde klev upp o...