Tänk om man hade ett minne som sparade på alla de meningar man raderat. Att man kunde gå tillbaka och se allt man kastat. Bara i det här blogginlägget har jag säkert kastat ett par tusen ord innan jag bestämt mig för att jag helt enkelt inte borde skriva ett skit.

Jag tänker högt - alltså syns jag - alltså finns jag.

_________________________________________________

Hur som helst! Gick igenom gamla kort i datorn och fy fan va KUL vi tre hade den här kvällen! Saknar dig Emelie!