Jag kan inte minnas att jag sett det förr. Ett dimmigt snölandskap i solnedgång. Djup, vit snö som slukas av en tät, orange-glimmande dimma. Underlig syn.

Nu ikväll badade vi 1,5 timme i badkaret. Det behövdes. Tänk att man kan vara ihop i nästan 2 år och sen sitta en hel kväll och prata och ha så mycket att berätta och prata om att man nästan talar i mun på varandra hela tiden. Härlig känsla.

M har fått en nyvunnen kärlek till kalendrar och postitlappar. Och handväskan. Jag fattar inte alls. Det man inte kommer ihåg var nog inte så viktigt ändå. Och är det så viktigt så har man skrivit upp det i mobilen. Står det inget i mobilen så har du nog inget glömt heller för den delen.

Lite vardagsfilosofi från mig.

Det har varit tröttsamma dagar. Gråt och skratt men egentligen inget av större betydelse. Man behöver bryta ihop ibland. Det är dock inte bra att göra det när man kör bil märkte jag. Tårar gör ingen bra förare. (ett nytt ordspråk kanske?)

Sömn och sen nya tag. Jag längtar tills jag ska kliva upp. Det måste vara ett gott tecken.