Tänk vad snabbt man förtränger svårigheter. I veckan mublerade jag och M om i köket. Vi stänger igen dörren till sovrummet eftersom det finns ytterligare än via hallen. För att dölja dörren som nu inte går att öppna tänkte vi köpa ett stort tygstycke att hänga över! Som vanligt finns det man söker på IKEA.

    Som gammal Hudik-bo känner jag mig som en storstadsmänniska när jag struttar runt på IKEA med en bunt tyg och inget mer. Förr handlade man åt sig själv, grannen, syskonen, mamma och nån mer varje gång man hyrde släp och begav sig till IKEA som då låg i fjärran städer. Hur som helt är tyget genomskinligt där det är vitt så vi köper lika mycket vitt tyg och bestämmer oss för att sy ihop det som ett påslakan och sen spänna upp det på väggen.

   Där! Såg ni? ”Så ihop det till ett påslakan”. Där var mitt första misstag. Tyget är 1,5 meter brett och 5 meter långt. Delat på två stycken då dörren syns inifrån sovrummet med (kom vi på när vi klippte upp tyget. Jag ska alltså lite enkelt så 16 meter raksöm. Jag som inte har tittat på en symaskin på 10 år plockar nu fram Ms farmors gamla maskin från tidigt 50-tal. Den är redan trådad och jag provsyr några längor på en tygbit för att få rätt raksöm. Eftersom jag inte vet vilken raksöm som är rätt så väljer jag en på måfå och lassar upp det gigantiska tyget i mitt knä.

För det första hitta jag inte backen. Det tar en kvart att fästa tråden och när jag är klar hinna jag förstås spaken mjan skulle ha dragit i. Jaja, det går ju bra i alla fall.

 2,5 meter raksöm. Det tog väl 30 minuter att nåla ihop saken och jag är rätt stolt över resultatet när jag kommit halvvägs. Hur enkelt som helst. 15 cm kvar. Symaskinsnålen går av. Jag som aldrig bytt nål tillbringar nu 30 minuter med att leta upp nålar som liknar den som satt är innan. Pilla med skrivmejsel i diverse hål och sticka mig infernaliskt många gånger i fingrarna. Irritationen har börjat trycka på lite. Jag syr vidare. 3 cm kvar (märk väl att jag sytt nästan 2,5 m. M som i meter!) Undertråden tar slut.

   Jag kan inte hitta hur man spolar upp ny tråd på den förbannat lilla trådspolen som gömmer sig under den vassa nålen. Det tar 20 minuter och en ciggaret innan jag får loss spolen och sen 45 minuter att lista ut att den ska sitta kvar på samma ställe som när man syr för att spola upp ny tråd. Jag drar upp tråden åt fel håll och syr fast tyget i ett knippe knutar som får klippas bort. Gör om gör rätt! Nu är första sidan klar, x antal timmar efter att jag  börjat. Andra sidan går lätt, jag strycker tyget innan, råkar först ha på fel söm för att jag lekt med en liten tyg bit (man kan sy i formen av vågor och små hjärtan tydligen), jag sprättar och syr klart. Undertråden grå av ungefär 15 gånger och jag är nästan i stånd att slå sönder symaskinen och klippa sönder allt tyg som kommer i min väg när jag andas ut och är klar.

   Vänta lite. Det ser inte rätt ut. Gråten skockar sig i halsen när jag inser mitt fatala misstag. Jag har glömt vända tyget ut och in. Sömmen sitter på utsidan och min pålakanliknande kreaktion ser ut som nått min 5 åriga sytserdotter slarvat ihop.

    Tre dagar senare är tygstycket ännu i oförändrat skicka och symaskinen står under köksbordet där den nog kommer stå tills jag växer upp och tar tag i saker.

Vuxenpoäng:

+ lagade mat

+ började inte gråta när jag sydde

+ plockade ur diskmaskin direkt när den var klar

- Gnällde högljut när M tvingade med mig till affären

- låtsades inte om att vardagsrum och sovrum ser ut som gigantiska skrubbar fyllda av skit.

- Skyllde på Gud när jag märkte att varmvatten inte fanns