De senare åren har varit de första då jag vågat se på min framtid utan en känsla av panik. Min vilja att vara alla till lags, studera flitigt, bli framgångsrik och leva det perfekta livet var omöjliga att uppnå då det inte var det jag suktade efter. Pressen jag la på mig själv för att uppnå normen tryckte ner mig istället för att föra mig framåt.

Jag har äntligen insett vad normen handlar om. Den handlar om rädsla och fångenskap.

För det första bryter jag normen i och med att jag är lesbisk. Men ingen kan komma och påstå att man är fri för det. Homosexuella lever också i en strikt norm. Är man som jag också en butch så glider det inte riktigt som de ska med den lilla gruppen feminister som istället för att yrka för frihet och jämställdhet anser att en kvinna som beter sig om, ser ut som och tänker som den stereotypiska mannen svikit "kvinnosläktet". De tror att man tvångsmässigt tvingat sig själv att bete sig som en man för att man då inbillar sig tillhöra den högre rangen av människor.

Tro mig, efter att ha blivit hånad och nedslagen pga den jag är, pga mitt utseende så kan jag lova att vi butchar inte tillhör någon högre rang än andra kvinnor. 

Hur som helt är jag ytterligare udda. Jag har nämligen satt en stämpel på mitt butch-beteende och insett att jag faktiskt också är transvestit.

Jag är inte transsexuell, för er som blandar ihop det. Jag vill inte byta kön utan är nöjd med min kropp och mitt utseende. Men jag tycker om att leka med tanken på att gå in i en maskulin roll genom att klä ut mig, sminka på ett skägg och genom det prova nått nytt.

Så hur gör man då för att bli accepterad som en homosexuell butch-kvinna som gärna klär ut sig till det motsatta könet ibland?

De flesta hade nog accepterat mig om de inte själva klädde mig med ytterligare en roll - Offret.

Det är det de flesta ser mig som tyvärr.

Jag lider av panikångest syndrom. Jag har missbrukat och jag har pga det och min uppväxt fått en karaktär som ibland kan vara svår att förstå sig på. Men enda gången jag känner mig kränkt och missförstådd är när folk i min omgivning tycker synd om mig. För du kan aldrig tycka synd om någon utan att se ner på dem. 

Jag är inget offer. Hade jag sett mig själv som ett offer hade jag aldrig varit där jag är idag. Då hade jag inte tagit ansvar för mitt liv och gjort det bästa av det oavsett vilka prövningar som kommit min väg.

Som person har jag svårt att lita på människor. Jag är självsäker, stark, men ovan att handskas med situationer jag inte är van vid. Jag litar inte på människor. Inte för att jag tror mig bli sviken utan för att jag alltid växt upp med känslan av att andra ljuger. Jag slåss med att lära mig älska mig själv. Men jag tror inte det är som de säger: 

"Älskar du inte dig själv kan du inte älska andra"

Nej, jag tror det passar bättre med:

"Älskar du inte dig själv, kan du aldrig lita på att andra är förmögna att älska dig"

Jag plattsar definitivt inte i normen. Inte i någons norm. Men det gör mig inte så mycket längre. För utan normer och mallar är jag fri att leva som det passar mig. Och det är bara när man är fri som man kan vara lycklig.

För det är det mitt liv handlar om

-

Friheten att älska, bli älskad och vara den du är

Enda sen jag var liten så har jag drömt mardrömmar. Inatt drömde jag om små barn. Och nej de var inte ett dugg gulliga. De satt inne på en specialanstalt för sosiopat-barn. Riktigt äcklig var de.

Nu på senare år har jag fått veta att jag är lucid och att det är därför jag mins mina drömmar så tydligt.  Nästan varje gång drömmer jag om tortyr och död. Men numera har jag börjat vakna med känslan av att ha sett en bra film, snarare än känslan av att jag hellre vill dö än somna om.

Kanske har jag börjat växa upp?

Idag planerade jag att kliva upp klockan 8. Äta gröt och sen träna. Nu är klockan 13.26 och jag sitter och dricker dagens första kopp kaffe. Jag har tänkt börja träna nu i flera veckor. Jag har helt värdelös karaktär! Och jag är så fruktansvärt lat ibland. Som nu i denna stund sitter jag och äter torra Kornmo-kex utan smör.Helt enkelt för att jag inte orkar hämta smöret som finns i kylskåpet 1,5 meter bakom mig. 

Vuxenpoäng:

+ klev upp trots att jag var astrött

- Sitter fortfarande i pyjamas

- Har inte ätit frukost

- Städade inte upp efter mig igår så nu ser köket ut som hej-kom-och-hjälp-mig igen *suck*