Idag är jag mycket besviken på mig själv. Jag måste sluta låta depressionen styra mitt liv. Jag vet bara inte hur fan man gör.

- klev inte upp förrän halv 4 (igen)

- Orkade inte diska en skål till frukost

- Har inte börjat städa ÄN

- Ältar mina mardrömmar

- Har inte fixat tvätttid 

- Tycker synd om mig själv - offervarning!

Jag har ätit medicinering så länge jag kan minnas. Nu måste alla tabletter bort för en ny utredning av min ojämna hjärtfrekvens. Hjärtkliniken har gett upp tanken på att det är hjärtat det är fel på. Nu får neuro ta över. Och jag är livrädd. Tänk om jag inte kan fungera utan medicin? Jag känner mig fångad, klaustrofobisk, utan kontroll på nått.