Nu har jag försöktr i hela två dagar att byta livsåskådning.

Det fungerade sådär. Jag känner mig inte ett dugg tacksam för min ångest och depression. Hur vet jag att det gjort mig till en bättre människa? Om jag inte haft mina depressioner kanske jag vore en läkarstuderande vid nu. Jag skulle kanske befinna mig i ett fattigt land i Afrika, kämpande mot gerillasoldater samtidigt som jag utförde komplicerade kirurgiska ingrepp på barn. 

Istället sitter jag här i en stökig lägenhet med en stor klump i halsen. Idag måste jag ner på stan. Jag ska till sjukhuset till min psykolog som jag bara träffat en gång förr. Jag känner mig svag, sjuk och illamående. Skräcken för att blir plötsligt magsjuk är enorm. Jag vill ställa in skiten. Ringa och säga att jag är sjuk. Jag vill inte sitta och nysta i min barndom och mina vrickade tonårs-år. Inte idag! 

Sist sa hon att det var mycket viktigt att jag fick bearbeta överfallet jag var med om i April 2009. Jag kunde inte riktigt hålla med. Varför då?

Jag vet vad som hände. Jag blev rädd. Nu är det över.

Varför måste vi människor bearbeta sånt vi faktiskt vet har hänt? Varför går vi till män och kvinnor och sätter oss ner och ältar? Vad får vi ut av det?

Jag behöver inte psykolog. Jag behöver en dietist och en personlig tränare. Nån med piska som kan få mig att ta mig själv i kragen.

Idag ska jag testa att sluta vara deprimerad. Ta kontroll och bara kasta allt skit åt sidan. Om jag bara kör tillräckligt hårt tillräckligt länge utan hänsyn till mitt mående så kanske depressionen helt enkelt självdör? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I flera dagar nu har jag skrivit och raderat, skrivit och raderat, skrivit och raderat. Det känns som om något dött i mig. Jag tittar på det där blinkande strecket på skärmen och på de skitiga tangenterna på min rosa dator och det som händer är - i...

Hittade en gammal text på min dator där vi fick i uppdrag att skriva en "blogg" ur en annan persons synvinkel. Jag valde att skriva som om jag vore ett bröst, hehe. Skriv gärna vad ni tycker om idéen ;)   Så här är några dagar i Bissans liv: ...

Fy tusan vad det gör ont i kroppen. Så fort jag vaknade kände jag hur det började sträna och svida överallt. Träningsvärk har aldrig känts jobbigare. Men jag behövdes inte på mitt nya jobb idag eller imorgon. Eller "mitt nya jobb"? Vad vet jag? Jag...

Det blir inte många vuxenpoäng när man äter lussebullar till frukost, lunch och middag medan man spenderar hela helgen i morgonrock i sängen med en stor termos kaffe. Men jag kände att jag behövde en riktigt lat helg. Stackars Madde har fått elda o...

Igår skulle jag lägga mig i tid. Jag hade arbetsintervju idag i Oslo och måsta upp tidigt så då kändes det bästa att vara utsöven! Men så blev det förstås inte. Jag kunde inte sova, Madde kunde inte sova. Jag klev upp och drack te. Madde klev upp o...